Gideons ring av Carin Gerhardsen

Så har jag då lyssnat klart på Gideons ring i Hammarbyserien. Nu finns det ingen mer att lyssna på i den serien. Eller läsa för den delen. Jag har inte följt Carin Gerhardsen, så jag vet inte om det kommer en fortsättning men nog tycker jag att hon öppnade för det i slutet av boken.

Även i den här boken var det barn som for illa på olika sätt. Hon gör det bra, Gerhardsen, mycket bra.
Som läsare/lyssnare förflyttas du mellan olika händelser och olika synvinklar av samma händelser.
Jag tycker om tempot i alla böckerna och det här var en av de bättre även om jag tycker om hela serien.

Att läsa dem i den ordningen de kommit ut är att föredra då det är några historier som fortsätter genom böckerna. Ett par av dem är inte klara, därför tror jag på en fortsättning av Hammarbyserien.

Vyssan lull av Carin Gerhardsen

Den tredje delen i Hammarbyserien; ”Vyssan lull” är på ett sätt lika lättlyssnad som de andra två. Den är även stundtals ganska tung, för det är tungt när barn far illa. I den här boken är det barn som mördas och barn som omkommer i en olycka. Nutid och dåtid flätas samman.
Det är en historia om skuld och förlåtelse. Är vissa saker omöjliga att förlåta?

”Vyssan lull” var den hittills starkaste i Hammarbyserien. Inte minst för att kriminalkommissarien Sjöberg får veta saker från sin barndom som han aldrig förut känt till.

 

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

I ”Mamma, pappa, barn”, den andra delen i Gerhardsens serie om Hammarbypoliserna får vi bland andra följa en liten flicka på tre år som lämnats ensam hemma. Samtidigt får vi följa en trasig familj där en sextonårig flicka mördas på en Finlandsfärja.

Gerhardsen knyter skickligt samman händelserna som kan tyckas vara långt ifrån varandra till en historia som verkligen håller ihop.

Det enda frågetecknet jag har kvar när boken är slut är hur det gick för Hanna, treåringen och hennes lillebror sedan?

Att fastna i en serie, Hammarbyserien

Just nu lyssnar jag på Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Jag har för mig att jag började på den första, ”Pepparkakshuset”, för något år sedan utan att riktigt komma in i den. Nu är jag mycket nöjd med att ha börjat lyssna på en serie vars böcker inte här helt nya utan jag kan fortsätta utan att behöva vänta på nästa bok.

Jag är inne på tredje boken nu, ”Vyssan lull”, som kom 2010. Att det är lättlästa, (eller lättlyssnade), böcker passar mig fint i vardagen. Det som fångar mitt intresse att fortsätta med serien är främst historierna om poliserna och jag inser nu, en bit in i ”Vyssan lull”, att Gerhardsen snyggt började väva in händelser i första boken som nu får nya vinklingar och inte alls kommer att lösas så som jag trodde. Bra!

Pepparkakshus och barndomens mardrömmar

Jag lyssnade på Carin Gerhardsens ”Pepparkakshuset” i veckan. Jag såg nu att även Carin Gerhardsen finns med i min ”Boktolva” så tio kvar då…

I ”Pepparkakshuset” är det jakten på en seriemördare som pågår. Jag måste tillstå att jag inte är en hejare på att lista ut vem som är mördare i deckare och jag går villigt in i fällan som Carin lagt ut om vem som hon vill att läsaren ska tro är mördare.
En lättsam deckare trots den mörka handlingen. Jag kommer att lyssna på fler av hennes böcker.

Innan jag valde boken läste jag genom några av kommentarerna på Storytels sida och det var väldigt skiftande omdömen. Inte minst om uppläsaren Rachel Mohlin. Jag tycker hon gjorde ett bra jobb och jag kan även tänka mig att lyssna på fler av hennes uppläsningar.