Bokmässan närmar sig och jag är förväntansfull

Förra året besökte jag bokmässan för första gången. Jag visste genast att jag ville dit i år igen. Trots trängseln och svårigheten att hitta i myllret visste jag direkt!
Och jag vill fortfarande.

I år vill jag även gå på några seminarier men jag har ännu inte bestämt vilka. Det är så mycket att välja på…
Jag tar tacksamt emot tips om vad som kan vara intressant och som inte bör missas.

Kameran kommer såklart att följa med och jag kommer att fotografera böcker såväl som mässbesökare. Förra året lyckades jag få ett par roliga författarporträtt och jag hoppas på samma tur i år.

 

Annonser

Är lyssna verkligen att läsa?

Nej, det är ju såklart inte samma sak att läsa en bok som att lyssna på en.
Däremot så är det ett fantastiskt sätt att få böcker lästa samtidigt som jag kan göra annat. Minns så väl när mamma läste högt för mig som barn. Hur hon läste hela Sagan om Ringentrilogin medan jag ritade.
När jag sedan hittade kassettböcker på Malmö Stadsbibliotek lånade jag nästan alla de hade och avverkade bok efter bok medan jag målade. Sedan blev det CD-böcker och jag har fortfarande olyssnade CD-böcker som jag tar fram när jag är i min ateljé och målar.

Numer lyssnar jag dock främst på böcker via Storytel. Jag har böcker när jag åker buss och när jag städar. Till exempel.

Jag vet att läslyssna inte är något som passar alla. Det är lätt att låta tankarna vandra iväg.  För mig passar det dock ypperligt och jag är glad för att jag får historier till mig på olika sätt. Många gånger väljer jag att lyssna på böcker som jag inte skulle kunna tänka mig att läsa. Det kanske låter underligt, men fungerar för mig. Eftersom jag ”prenumererar” på Storytel kan jag lätt avsluta en bok som inte tilltalar mig för att genast byta till en annan.

Jag som aldrig kunnat hålla mig till en bok i taget är det också ett väldigt bra sätt att ha flera böcker under ”läsning” samtidigt. Just nu har jag faktiskt ett par olika böcker som jag lyssnar på, samtidigt som jag har en e-bok från biblioteket i iPhonen och samtidigt några vanliga böcker lite här och var hemma.
Rörigt? Nej, faktiskt inte.

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

I ”Mamma, pappa, barn”, den andra delen i Gerhardsens serie om Hammarbypoliserna får vi bland andra följa en liten flicka på tre år som lämnats ensam hemma. Samtidigt får vi följa en trasig familj där en sextonårig flicka mördas på en Finlandsfärja.

Gerhardsen knyter skickligt samman händelserna som kan tyckas vara långt ifrån varandra till en historia som verkligen håller ihop.

Det enda frågetecknet jag har kvar när boken är slut är hur det gick för Hanna, treåringen och hennes lillebror sedan?

Att fastna i en serie, Hammarbyserien

Just nu lyssnar jag på Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Jag har för mig att jag började på den första, ”Pepparkakshuset”, för något år sedan utan att riktigt komma in i den. Nu är jag mycket nöjd med att ha börjat lyssna på en serie vars böcker inte här helt nya utan jag kan fortsätta utan att behöva vänta på nästa bok.

Jag är inne på tredje boken nu, ”Vyssan lull”, som kom 2010. Att det är lättlästa, (eller lättlyssnade), böcker passar mig fint i vardagen. Det som fångar mitt intresse att fortsätta med serien är främst historierna om poliserna och jag inser nu, en bit in i ”Vyssan lull”, att Gerhardsen snyggt började väva in händelser i första boken som nu får nya vinklingar och inte alls kommer att lösas så som jag trodde. Bra!

Pepparkakshus och barndomens mardrömmar

Jag lyssnade på Carin Gerhardsens ”Pepparkakshuset” i veckan. Jag såg nu att även Carin Gerhardsen finns med i min ”Boktolva” så tio kvar då…

I ”Pepparkakshuset” är det jakten på en seriemördare som pågår. Jag måste tillstå att jag inte är en hejare på att lista ut vem som är mördare i deckare och jag går villigt in i fällan som Carin lagt ut om vem som hon vill att läsaren ska tro är mördare.
En lättsam deckare trots den mörka handlingen. Jag kommer att lyssna på fler av hennes böcker.

Innan jag valde boken läste jag genom några av kommentarerna på Storytels sida och det var väldigt skiftande omdömen. Inte minst om uppläsaren Rachel Mohlin. Jag tycker hon gjorde ett bra jobb och jag kan även tänka mig att lyssna på fler av hennes uppläsningar.

Jag läste Pojkarna

av Jessica Schiefauer.
Det är en bok om landet mellan barndom och tonår. När kroppar förändras och hur flickor och pojkar möts på nya sätt.

Jag har läst många tips om just den här boken och jag har med den i min ”Boktolva” (som jag förövrigt börjar tvivla starkt på att jag kommer att kunna bocka av så många böcker på som jag skulle vilja…).

Pojkarna är en udda historia och jag vet i ärlighetens namn inte om jag tyckte så mycket om den. Kanske var mina förväntningar för stora? Kanske får den en andra chans en dag.

Jag fick i varje fall tillfälle att läsa ännu en bok via min iphone. Lånad på bibblan och jag tycker om e-boksläsandet. Det är väldigt behändigt.

Om du ska läsa en deckare i sommar, läs Mercurium

Nu läste inte jag den, jag lyssnade på den. Jag tycker både om att läslyssna och att läsa.

Mercurium, det gamla namnet för arsenik, är Ann Rosmans senaste roman.

Precis som i Rosmans tidigare deckare som utspelar sig i och omkring Marstrand, är det även här både dåtid från historien till nutid. Jag tycker mycket om just de skiftningarna, det är en romanform som tilltalar mig. De avsnitt som är dåtid är byggda på verkliga händelser och det märks att Ann Rosman lägger mycket tid på att ta reda på fakta och hon gör dessa, sedan länge döda, människorna högst levande.

I Mercurium är det Metta Fock som får liv ifrån dåtiden. Hon var den enda kvinna som suttit på Carlstens fästning. När hon satt fängslad broderade hon en nådeansökan och denna finns att se på Digitalt Museum, klicka på länken och se denna kvinnas arbete.

När Mirja Turestedt läst klart boken kom Ann Rosman själv in och läste efterordet. Där berättar hon om vilket arbete det var att få reda på Metta Focks historia och även att det finns nu levande ättlingar till Metta.

Jag håller med Ann Rosman, jag tror också att Metta var oskyldig.