Bloggbokprat: Illdåd

Karin på En bokcirkel för alla har sammanställt en Bokcirkelguide om Illdåd och författaren Thomas Eriksson. Där finns några, för diskussion, hjälpfrågor som det går att använda vid bloggbokpratandet, både irl och på nätet.

Första frågan är:

”Hur ser du på Sara? Varför tror du att detta hände henne?”

Det finns inga enkla svar på detta. Inget facit. Sara är en ung kvinna som beger sig ut och festar tillsammans med en väninna. De stöter på några killar och den ena lockar Sara. Att hon sedan följer med på en efterfest betyder inte att hon bjöd in till att våldtas och förnedras. Detta händer för att hon helt enkelt har otur. Givetvis trodde hon inte i sina värsta mardrömmar att hon skulle utstättas för en brutal gruppvåldtäkt där hon blir misshandlad och skadad för livet.

Kanske är hon lite naiv, vill jag tänka.

Och i samma ögonblick som den tanken kommer ut inser jag att det är många som är naiva utan att råka illa ut. Visst ska du som kvinna kunna följa med på en fest utan att bli våldtagen och misshandlad.

Sara hade helt enkelt otur. Fast det är ingenting som är enkelt i det.

En kvinna ska kunna dricka några öl, ha på sig vilka kläder hon vill och träffa vem hon vill utan att bli våldtagen.
Och utan att bli ifrågasatt, anklagad och misstrodd.

Bloggbokprat om Illdåd

När jag började läsa ”Illdåd” kastades jag rakt tillbaka till en biosalong i Malmö 1988. På duken visades ”Anklagad” med Jody Foster i huvudrollen. Liksom Sara i Illdåd är det Fosters karaktär som bli ifrågasatt och anklagad medan gärningsmännen mer eller mindre kan glida vidare i livet som om ingenting har hänt. Inget brottsligt i varje fall. För båda tjejerna var berusade flirtiga med männen som sedan i grupp våldtar och förnedrar sina offer.

Thomas Eriksson arbetar som beteendevetare och har burit med sig historien om Sara under många år innan den blev skriven. Han har suttit med i flera domstolsförhandlingar för våldtagna kvinnor.

Detta märks när jag läser boken. Den gör många gånger rent fysiskt ont att läsa. Han beskriver både offrets upplevelser och gärningsmännens.

Boken är en thriller enligt omslaget. Jag skulle mer kalla den realism.

Jag kommer att återkomma med mera inlägg om Illdåd då jag är med i bloggbokpratet som En Bokcirkel för alla håller i. Det ständigt aktuella ämnet gör att det bör finnas en del att prata om.

Tusen små bitar av James Frey

När En bokcirkel för alla bjöd in till bokprat om ”Tusen små bitar” nappade jag direkt.
Först främst för att jag ville testa detta att bokprata på nätet för jag tycker idén är lockande och bra.
Jag tillhör inte dem som tidigare kände till James Frey så jag har under läsandet försökt att inte läsa för mycket om honom och boken. Diskussionerna har visst gått vilda ända sedan boken kom ut eftersom den inte är självbiografisk som Frey först från början sade.
Personligen kan jag tycka att det inte spelar så stor roll.
Boken griper tag, från första sidorna ända till slutet. Vissa avsnitt har varit så realistiska att det varit svårt att inte blunda.
Om den varit självbiografisk hade jag haft svårt att tänka mig hur författaren skulle ha kunnat komma ihåg så mycket detaljer under sin tid som dels drogpåverkad och sedan under avgiftning. Däremot verkar han ha stor insyn i hela problematiken av att vilja ta droger och att sedan ta sig ur beroendet.

Jag får ta och läsa om James Frey nu när jag läst boken. Jag är ganska nyfiken på hans andra böcker också men med allt oläst som finns får jag se om just han kvalar till att läsas mer av.

Vad tyckte jag då om boken?
Jag tyckte den var riktigt bra. En spark i magen. Och just magsparkar kan vara nödvändiga ibland för att sätta saker och ting i sina rätta perspektiv.