Lästlusta!

Fortsätter att mest lyssna på böcker. Storytel är en ständig följeslagare i min vardag.
Olästa böcker ligger i dammiga samveteshögar runt om i hemmet och jag inser att jag måste rensa ut och göra mig av med böcker som aldrig kommer att bli lästa.

Samtidigt kommer det ut nya böcker som jag längtar efter att få läsa. Böcker jag inte vill lyssna på utan läsa. Som Amanda Hellbergs senaste. Och Nyckeln. Jag måste läsa Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Och Neme Ormes.

Hur som helst läser jag nu i varje fall En man som heter Ove av Fredrik Backman. ”Alla” säger att den är bra så direkt när jag fått hem min iPad Air travade jag iväg till det digitala biblioteket och lånade den som e-bok.

Sedan skulle jag kanske ta och skriva några rader om några av böckerna jag lyssnat på sen sist. Jo, jag gör kanske det en dag.

Gideons ring av Carin Gerhardsen

Så har jag då lyssnat klart på Gideons ring i Hammarbyserien. Nu finns det ingen mer att lyssna på i den serien. Eller läsa för den delen. Jag har inte följt Carin Gerhardsen, så jag vet inte om det kommer en fortsättning men nog tycker jag att hon öppnade för det i slutet av boken.

Även i den här boken var det barn som for illa på olika sätt. Hon gör det bra, Gerhardsen, mycket bra.
Som läsare/lyssnare förflyttas du mellan olika händelser och olika synvinklar av samma händelser.
Jag tycker om tempot i alla böckerna och det här var en av de bättre även om jag tycker om hela serien.

Att läsa dem i den ordningen de kommit ut är att föredra då det är några historier som fortsätter genom böckerna. Ett par av dem är inte klara, därför tror jag på en fortsättning av Hammarbyserien.

Vyssan lull av Carin Gerhardsen

Den tredje delen i Hammarbyserien; ”Vyssan lull” är på ett sätt lika lättlyssnad som de andra två. Den är även stundtals ganska tung, för det är tungt när barn far illa. I den här boken är det barn som mördas och barn som omkommer i en olycka. Nutid och dåtid flätas samman.
Det är en historia om skuld och förlåtelse. Är vissa saker omöjliga att förlåta?

”Vyssan lull” var den hittills starkaste i Hammarbyserien. Inte minst för att kriminalkommissarien Sjöberg får veta saker från sin barndom som han aldrig förut känt till.

 

Är lyssna verkligen att läsa?

Nej, det är ju såklart inte samma sak att läsa en bok som att lyssna på en.
Däremot så är det ett fantastiskt sätt att få böcker lästa samtidigt som jag kan göra annat. Minns så väl när mamma läste högt för mig som barn. Hur hon läste hela Sagan om Ringentrilogin medan jag ritade.
När jag sedan hittade kassettböcker på Malmö Stadsbibliotek lånade jag nästan alla de hade och avverkade bok efter bok medan jag målade. Sedan blev det CD-böcker och jag har fortfarande olyssnade CD-böcker som jag tar fram när jag är i min ateljé och målar.

Numer lyssnar jag dock främst på böcker via Storytel. Jag har böcker när jag åker buss och när jag städar. Till exempel.

Jag vet att läslyssna inte är något som passar alla. Det är lätt att låta tankarna vandra iväg.  För mig passar det dock ypperligt och jag är glad för att jag får historier till mig på olika sätt. Många gånger väljer jag att lyssna på böcker som jag inte skulle kunna tänka mig att läsa. Det kanske låter underligt, men fungerar för mig. Eftersom jag ”prenumererar” på Storytel kan jag lätt avsluta en bok som inte tilltalar mig för att genast byta till en annan.

Jag som aldrig kunnat hålla mig till en bok i taget är det också ett väldigt bra sätt att ha flera böcker under ”läsning” samtidigt. Just nu har jag faktiskt ett par olika böcker som jag lyssnar på, samtidigt som jag har en e-bok från biblioteket i iPhonen och samtidigt några vanliga böcker lite här och var hemma.
Rörigt? Nej, faktiskt inte.

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

I ”Mamma, pappa, barn”, den andra delen i Gerhardsens serie om Hammarbypoliserna får vi bland andra följa en liten flicka på tre år som lämnats ensam hemma. Samtidigt får vi följa en trasig familj där en sextonårig flicka mördas på en Finlandsfärja.

Gerhardsen knyter skickligt samman händelserna som kan tyckas vara långt ifrån varandra till en historia som verkligen håller ihop.

Det enda frågetecknet jag har kvar när boken är slut är hur det gick för Hanna, treåringen och hennes lillebror sedan?

Att fastna i en serie, Hammarbyserien

Just nu lyssnar jag på Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. Jag har för mig att jag började på den första, ”Pepparkakshuset”, för något år sedan utan att riktigt komma in i den. Nu är jag mycket nöjd med att ha börjat lyssna på en serie vars böcker inte här helt nya utan jag kan fortsätta utan att behöva vänta på nästa bok.

Jag är inne på tredje boken nu, ”Vyssan lull”, som kom 2010. Att det är lättlästa, (eller lättlyssnade), böcker passar mig fint i vardagen. Det som fångar mitt intresse att fortsätta med serien är främst historierna om poliserna och jag inser nu, en bit in i ”Vyssan lull”, att Gerhardsen snyggt började väva in händelser i första boken som nu får nya vinklingar och inte alls kommer att lösas så som jag trodde. Bra!