Lästlusta!

Fortsätter att mest lyssna på böcker. Storytel är en ständig följeslagare i min vardag.
Olästa böcker ligger i dammiga samveteshögar runt om i hemmet och jag inser att jag måste rensa ut och göra mig av med böcker som aldrig kommer att bli lästa.

Samtidigt kommer det ut nya böcker som jag längtar efter att få läsa. Böcker jag inte vill lyssna på utan läsa. Som Amanda Hellbergs senaste. Och Nyckeln. Jag måste läsa Nyckeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Och Neme Ormes.

Hur som helst läser jag nu i varje fall En man som heter Ove av Fredrik Backman. ”Alla” säger att den är bra så direkt när jag fått hem min iPad Air travade jag iväg till det digitala biblioteket och lånade den som e-bok.

Sedan skulle jag kanske ta och skriva några rader om några av böckerna jag lyssnat på sen sist. Jo, jag gör kanske det en dag.

Gideons ring av Carin Gerhardsen

Så har jag då lyssnat klart på Gideons ring i Hammarbyserien. Nu finns det ingen mer att lyssna på i den serien. Eller läsa för den delen. Jag har inte följt Carin Gerhardsen, så jag vet inte om det kommer en fortsättning men nog tycker jag att hon öppnade för det i slutet av boken.

Även i den här boken var det barn som for illa på olika sätt. Hon gör det bra, Gerhardsen, mycket bra.
Som läsare/lyssnare förflyttas du mellan olika händelser och olika synvinklar av samma händelser.
Jag tycker om tempot i alla böckerna och det här var en av de bättre även om jag tycker om hela serien.

Att läsa dem i den ordningen de kommit ut är att föredra då det är några historier som fortsätter genom böckerna. Ett par av dem är inte klara, därför tror jag på en fortsättning av Hammarbyserien.

Bloggbokprat: Illdåd

Karin på En bokcirkel för alla har sammanställt en Bokcirkelguide om Illdåd och författaren Thomas Eriksson. Där finns några, för diskussion, hjälpfrågor som det går att använda vid bloggbokpratandet, både irl och på nätet.

Första frågan är:

”Hur ser du på Sara? Varför tror du att detta hände henne?”

Det finns inga enkla svar på detta. Inget facit. Sara är en ung kvinna som beger sig ut och festar tillsammans med en väninna. De stöter på några killar och den ena lockar Sara. Att hon sedan följer med på en efterfest betyder inte att hon bjöd in till att våldtas och förnedras. Detta händer för att hon helt enkelt har otur. Givetvis trodde hon inte i sina värsta mardrömmar att hon skulle utstättas för en brutal gruppvåldtäkt där hon blir misshandlad och skadad för livet.

Kanske är hon lite naiv, vill jag tänka.

Och i samma ögonblick som den tanken kommer ut inser jag att det är många som är naiva utan att råka illa ut. Visst ska du som kvinna kunna följa med på en fest utan att bli våldtagen och misshandlad.

Sara hade helt enkelt otur. Fast det är ingenting som är enkelt i det.

En kvinna ska kunna dricka några öl, ha på sig vilka kläder hon vill och träffa vem hon vill utan att bli våldtagen.
Och utan att bli ifrågasatt, anklagad och misstrodd.

Det här med e-böcker

Jag ska villigt erkänna att när e-böcker kom så var jag mer än lovligt skeptisk. Vadå läsa böcker på en skärm? Böcker ska bläddras i och läsas som de böcker de är.

Skam den som inte kan ändra sig!
Nu läser jag e-böcker på min iPhone och har planer på att skaffa en ipad när nästa kommer.

MEN, för det finns ett men i detta. Köpa e-böcker? Nej, det lockar inte det minsta. (Kanske kommer jag att ändra mig även här men jag tvivlar).

Det är med andra ord biblioteksböcker jag läser på min iPhone och som jag kan tänka mig att läsa som e-böcker. Vill jag ha en bok, ska det vara en ”riktig” bok som kan ligga i en bokhög hemma eller ännu hellre stå i en bokhylla.

Just nu läser jag ”Eld” av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Den är lånad från bibblan och det är således en e-bok. Här kan jag känna att jag borde läsa den som en vanlig bok. Det känns som att den tappar något jämfört med Cirkeln som jag läste ”vanligt”. Jag tror att jag kommer att köpa ”Eld” vad det lider också.

 

Bloggbokprat om Illdåd

När jag började läsa ”Illdåd” kastades jag rakt tillbaka till en biosalong i Malmö 1988. På duken visades ”Anklagad” med Jody Foster i huvudrollen. Liksom Sara i Illdåd är det Fosters karaktär som bli ifrågasatt och anklagad medan gärningsmännen mer eller mindre kan glida vidare i livet som om ingenting har hänt. Inget brottsligt i varje fall. För båda tjejerna var berusade flirtiga med männen som sedan i grupp våldtar och förnedrar sina offer.

Thomas Eriksson arbetar som beteendevetare och har burit med sig historien om Sara under många år innan den blev skriven. Han har suttit med i flera domstolsförhandlingar för våldtagna kvinnor.

Detta märks när jag läser boken. Den gör många gånger rent fysiskt ont att läsa. Han beskriver både offrets upplevelser och gärningsmännens.

Boken är en thriller enligt omslaget. Jag skulle mer kalla den realism.

Jag kommer att återkomma med mera inlägg om Illdåd då jag är med i bloggbokpratet som En Bokcirkel för alla håller i. Det ständigt aktuella ämnet gör att det bör finnas en del att prata om.

Bloggbokprat om Illdåd

 

Idag kom ”Illdåd” av Thomas Eriksson på posten. Jag hänger med på ett Bloggbokprat hos Enbokcirkelföralla. Bloggbokpratandet kommer att finnas på bla facebook och twitter från och med måndag. Här finns mer information.

Vyssan lull av Carin Gerhardsen

Den tredje delen i Hammarbyserien; ”Vyssan lull” är på ett sätt lika lättlyssnad som de andra två. Den är även stundtals ganska tung, för det är tungt när barn far illa. I den här boken är det barn som mördas och barn som omkommer i en olycka. Nutid och dåtid flätas samman.
Det är en historia om skuld och förlåtelse. Är vissa saker omöjliga att förlåta?

”Vyssan lull” var den hittills starkaste i Hammarbyserien. Inte minst för att kriminalkommissarien Sjöberg får veta saker från sin barndom som han aldrig förut känt till.

 

Bokmässan närmar sig och jag är förväntansfull

Förra året besökte jag bokmässan för första gången. Jag visste genast att jag ville dit i år igen. Trots trängseln och svårigheten att hitta i myllret visste jag direkt!
Och jag vill fortfarande.

I år vill jag även gå på några seminarier men jag har ännu inte bestämt vilka. Det är så mycket att välja på…
Jag tar tacksamt emot tips om vad som kan vara intressant och som inte bör missas.

Kameran kommer såklart att följa med och jag kommer att fotografera böcker såväl som mässbesökare. Förra året lyckades jag få ett par roliga författarporträtt och jag hoppas på samma tur i år.

 

Är lyssna verkligen att läsa?

Nej, det är ju såklart inte samma sak att läsa en bok som att lyssna på en.
Däremot så är det ett fantastiskt sätt att få böcker lästa samtidigt som jag kan göra annat. Minns så väl när mamma läste högt för mig som barn. Hur hon läste hela Sagan om Ringentrilogin medan jag ritade.
När jag sedan hittade kassettböcker på Malmö Stadsbibliotek lånade jag nästan alla de hade och avverkade bok efter bok medan jag målade. Sedan blev det CD-böcker och jag har fortfarande olyssnade CD-böcker som jag tar fram när jag är i min ateljé och målar.

Numer lyssnar jag dock främst på böcker via Storytel. Jag har böcker när jag åker buss och när jag städar. Till exempel.

Jag vet att läslyssna inte är något som passar alla. Det är lätt att låta tankarna vandra iväg.  För mig passar det dock ypperligt och jag är glad för att jag får historier till mig på olika sätt. Många gånger väljer jag att lyssna på böcker som jag inte skulle kunna tänka mig att läsa. Det kanske låter underligt, men fungerar för mig. Eftersom jag ”prenumererar” på Storytel kan jag lätt avsluta en bok som inte tilltalar mig för att genast byta till en annan.

Jag som aldrig kunnat hålla mig till en bok i taget är det också ett väldigt bra sätt att ha flera böcker under ”läsning” samtidigt. Just nu har jag faktiskt ett par olika böcker som jag lyssnar på, samtidigt som jag har en e-bok från biblioteket i iPhonen och samtidigt några vanliga böcker lite här och var hemma.
Rörigt? Nej, faktiskt inte.

Mamma, pappa, barn av Carin Gerhardsen

I ”Mamma, pappa, barn”, den andra delen i Gerhardsens serie om Hammarbypoliserna får vi bland andra följa en liten flicka på tre år som lämnats ensam hemma. Samtidigt får vi följa en trasig familj där en sextonårig flicka mördas på en Finlandsfärja.

Gerhardsen knyter skickligt samman händelserna som kan tyckas vara långt ifrån varandra till en historia som verkligen håller ihop.

Det enda frågetecknet jag har kvar när boken är slut är hur det gick för Hanna, treåringen och hennes lillebror sedan?